Min första pilgrimsvandring

Med kamera och vandringsstav i form av mitt enbenta fotostativ har jag vandrat från Morlanda kyrka till Nösunds kapell.  Vi var ett 50-tal som styrkta av sändningsord i kyrkan gav oss ut i ett försommarfagert kulturlandskap i anrika Morlandadalen. 

Det blåste friskt för att inte säga hårt. När vi efter att ha knogat oss upp för en brant backe, jag tror den heter Berge klev så hade vi fått upp ångan. Uppe i skogen var det lugnt och varmt. Många och trevliga samspråk hördes i ledet. Nya och gamla bekantskaper delade vägen och vedermödan längs med stigen. Efter en stund passerade vi återvinningsstationen Månsemyr och strax därpå korsade vi väg 178 mellan Varekil och Ellös. 

Regnet duggade men det var mest för att få oss att ta fram våra regnkläder.  Vacker växtlighet fröjdade oss och våra vägvisare berättade engagerat om på olika platser vi passerade.  

Rast och sommarhagar

Vi rastade medförd matsäck och smakade underbart.  Vi fick även matnyttigt för själen. Vid rastplatsen tillkom ett glatt gäng Nösundsbor.  Vi fortsatte genom hjärtat av vildmarken på Orust, förbi Krokevattnet, vidare mot Röd.  Vi passerade flera sommarfagra hagar, några med vackra och ystra hästar som visade sin glädje och lekfullhet i glad galopp. 

Boxviks vette, 117 m över havet

Nästa stopp var vid foten av Boxviks vette.  Vi var några som gick upp och beundrade  denregndisiga utsikten med härliga vågor ute till havs. Sten Hallberg anslöt från Nösund och berättade kunnigt med klar stämma om natur och historik. Det uppkom var en viss förvirring över vilken väg som var det rätta. Vi delade på oss men kom fram till samma ställe en stund senare. 

Nösunds samhälle

Efter en härlig nedförsbacke med utsikt över Tångösund var vi nere på Nösund.  Vid sina föräldrars hus mötte Bertil Holst och berättade om sin släkt och dess betydelse för Nösund. Sedan väntade kaffet vid Nösundsgården. Det smakade underbar, till kaffet bjöds det god kaka med nya Nösunds-logotypen i form av exteriören av det anrika varmbadhuset. Vilken ort med ett hundratal innevånare har en egen logotyp? Jo det stolta och kreativa Nösund.

Avslut i Nösunds kapell

Sista etappen gick gamla landsvägen förbi gamla banken, upp till kapellet. Här avslutades dagens pilgrimsvandring med gudstjänst. Sten Hallberg gav oss en inblick i kapellets historia.Vi fick även höra om en betydligt längre Pilgrimsvandring.  Vi fick också till oss visdomen att ”vägen är målet”.   Pilgrimspass delade ut till alla deltagare. Vi blev välsignade och gudstjänsten avslutade med den irländska visan och bönen som är översatt till svenska av Per Halling: ”Må din väg gå dig till mötes”  Den tar jag med mig i mitt huvud och på min fortsatta livsvandring. 

Åter till utgångspunkten

Buss tog oss tillbaka till Morlanda kyrka där vi hade våra bilar.  Trött i fötter och uppfylld av Orustnaturens paradiska skönhet återvänder jag hem till Ramshult. Mitt huvud är fyllt av fina möten med nya och gamla vänner. Jag hoppas att projektet med att göra sammanhängande pilgrimsleder på Orust kommer att lyckas. Det behöver både Orustborna och hela mänskligheten för Guds skull. 

Gå vidare

Jag startade min dag med att gå stavgång, det blev min vanliga runda på 40 minuter. Det börjar med grusväg för att sedan växla till stig. Ibland får man ta små skutt för att komma över vattenpölar och stenar. På ett ställe får man gå en liten omväg för att det finns ett träd som har vält och hindrar mig att gå på den rätta vägen. 

Arbetsdag

Dagen har varit fylld med arbete, men det har även blivit några pauser. Förmiddagsfika med gott nybryggt kaffe, lunch på näringsriktigt vis med äpple till efterrätt.  Men nu knorrar magen; jag vill ha mat igen. Huvudet surrar och säger och nu vill jag släcka ner datorn för i kväll. 

Rytm

Det är härligt med rytm, morgon som blir till arbetsdag. Arbetsdag som går mot kväll. Fredag som går mot helg. Nu trycker jag nöjd på sändknappen och tar helg. 

Ta studenten - en milstolpe i livet

I dag har jag varit på studentfest. Att klara av tre års studier på gymnasiet firas stort, oavsett hur man klarat sina studier. Jag unnar verkligen ungdomarna att denna dag fira och glädja sig över att ha lyckats. Det är en stor fest, mycket pengar läggs på kläder, studentmössa, studentskylt och massor av fin och god mat och dryck. 

Den som går ut gymnasiet ska sedan oftast klara sig själv, försörja sig själv. Nu är det slut på att bo gratis hemma med en massa förmåner. Nu ska varje ungdom klara sig själv på CSN-bodrag och lån eller jobb. 

Är de förberedda på det? Vad har de för chans att få jobb? Kan de komma in på den högskoleutbildning de vill? Vet de hur de ska välja? Vem bryr sig hur de väljer?

Det är goa vänliga och artiga ungdomar jag mött idag. Ungdomar som vill något, som har drömmar och tankar. 

Jag tror att våra ungdomar har goda chanser att växa till unga vuxna med ansvar. Jag hoppas att de ska fortsätta ha en härlig livsglädje och att de tänker: "Den ljusnande framtid är vår."

Skogsbrand på Dammyr

Det kommer en brandbil på min lilla väg, med blåljusen på!

Jag rusar ut, går, nej springer upp till grannen för att kolla. Inget där, ner för vägen igen. Då ser jag en vit skåpbil med bakluckan öppen. Rusar fram: det är mina vänner som bor en bit bort.  De berättar att de larmat brandkåren sen de sett en stor rökpelare stiga upp mot himlen. 

– Det brinner i huset till höger längst upp på Dammyr, berättar grannen. 

– Vem är det som äger det, undrar jag? Jag ska gå hem och kolla. 

Men jag hittar inte någon som jag kan ringa. Då ringer min granne som är på jobbet. Hon har hört att det brinner på Brattebräcka och undrar vad som hänt. Jag berättar det jag visste och lovar att återkomma. 

Brandbilen som först hade kört fel hittade till Dammyr. Jag sätter mig och jobbar igen. Jag ser inget och hör inget. 

Jag sitter i telefon och pratar jobb. Då tystnar telefonen, skärmen släcks. Vad hände? Jo, strömmen gick. Suck, jag kan inte fortsätta att jobba. 

Rädd - rädd på riktigt

Tar mig ut på min lilla väg för att ringa. Jag har ingen mobiltäckning inne i huset. Då kommer El-gubbarna. De stannar och berättar att de brutit strömmen. Det finns en risk att branden ska ta elledningarna. Det är en skogsbrand, inget hus som brinner. Jag vänder mig om, jättelika rökmoln tornar upp sig över himlen. Jag är rädd, rädd på riktigt. El-gubbarna lovar att de ska tala med brandledningen om jag ska evakueras. 

Ingen ström - inget vatten

Jag försöker äta lunch, pastasallad. Men tuggorna växer i munnen. Jag tvingar i mig maten och ett glas vatten. Lägger en burk över toaletten, man får inte spola. Ingen ström, inget vatten från brunnen. Pumpen måste ha ström. 

Helikopter med vatten

Fler brandbilar kommer, brandledning, nyfikna och pressen. Helikoptern kör fram och tillbaka med vatten i en stor röd behållare under sig. Fram och tillbaka, det dånar i mitt huvud när han passerar över huset. 

Det stora molnet av brandrök har försvunnit. Jag kan andas igen. De har nog elden under kontroll nu. Beslutar mig för att åka till affären och handla. I korsvägen möter jag el-gubbarna. De är på väg att sätta på strömmen igen. 

Allt är lugnt - fåglarna kvittra

Nu kvittrar fåglarna, brandledninges stora bil ser jag åka upp mot brandplatsen. De har nog koll.  Solen skiner från en klarblå himmel.  Allt är lugnt. I kväll ska vi träffa grannarna och njuta av gemenskap och kvällssol vid Lyresunds klippor.