Stockholm i februari, ur min synvikel.

 Vad skyltar vi med?

Under jorden.

 Glatt i Gamla stan.

Vad är rätt vänt?

 Vad är fel vänt?

Besök på fotografiska museet. 

Min livs första utställning

Jag är lite nervös. I morgon kl .12 är det skarpt läge för fotoutställningen med stort F. Elva glada amatörer ska ställa ut på en lokala lokalen. Den gröna ”ladan” som ligger mitt emot Tavlebordsvallen och kallas ”Knatt”. Det är en km från Tegneby kyrka mot Nösund på Orust. 

Tema - livets höjd punkter.

Jag har utifrån temat funderat en hel del. Maximala fem tavlor har det blivit. 

Vad är höjdpunkterna i våra liv? När barnen föds, när man gifter sig. Men även de där små men lyckliga ögonblicken. De som har en speciell glans just för mig. Dessutom är det ju viktigt att fotografiet är bra, Inte bara ögonblicket. 

Process

Det var för 2 och ett halvt år sedan var jag på min första fotokurs. Då talade vi om att ställa ut våra alster. Visst har jag visat mina bilder på hemsidor, på jobbet och här på bloggen. Men nu stundar sanningens ögonblick. Jag ska stå öga mot öga med publiken. De ska få säga eller skriva (jag har fixat en gästbok) vad de tycker, tänker och känner om och för mina biler. Pirrigt men kul. Varför då, det är ju bara en utställning. Ja, men det är också ett tydligt mål för min process. 

Rubrikerna på bilderna är:

1. Bonusmorgon när semestern är slut. 

2. Jonglörsonen emiL på framgångens väg.

3. Butiksfynd i Köpenhamn. 

4. Orustgrabb fått drömbrud.

5. Naturens under.

Vill du komma och se? 

Välkommen!

Våren kommer nu

Fortfarande snö - snart droppar

Idag känns det som om våren ska komma och bryta denna långa vinter. Dagarna blir allt längre. Det är ljust när jag kommer hem från jobbet, även om jag inte slutar exakt i tid. 

Fast eller flytande

Fortfarande ligger det is över det mesta. Ett väder som ingen vet om i mannaminne här på ön. Morgonen är grå och mulen, nästan vindstilla. Men jag ser från mitt köksbord att termometern går åt rätt håll. -0,5 stigande till -0.3 för mina ögon. Att så mycket i våra liv styrs av om vatten är i flytande eller fast form. Så livsavgörande även för oss nutidsmänniskor. 

Tittade nästan fram

Dagen har fyllts av vattenpölar och dagsmeja den första på länge. Solen kämpade och kom nästan fram igenom de grå molnen på lunchpromenaden. 

Våren - vi vågar!

Vad händer i oss människor när våren kommer? Skaparkraft, glädje och längtan efter att på nytt ta itu med en massa saker som legat i träda. Livslust och livskraft är ord som jag vill sätta samman med det jag känner idag. 

Drömmen lever om sommaren

Hoppas att min passion för våren kan hålla i sig ända tills sommaren kommer. 

Julkul(a)

Min jul är här: Påsen med glädje och gemenskap är vidöppen. Den lilla kärnfamiljen är samlad.  Samlad för första gången på flera månader. Den ena är mer lik den andra än den tredje. Mor och far får vara mindre man och hustru och mer pappa och mamma. Gamla invanda roller blandas med nya för att alla växer och får nya åsikter om livet. Scenen är dok densamma, den fina timmerhuset vid havet.  Fastvuxet i berget sedan 1958. 

Smalspisen kämpar för att hålla midvinterkölden utanför knuten. Radiatorerna tickar och elmätaren snurrar allt fortare. Kärnkraften behövs för att värma stugan även om den nyintagna björkveden gör sitt till. 

Julgranens kulörta lyktor får 50-talsnostalgin att blomma ut i full blom.  Vi är lyckliga även när blinkmoden som blinkar blått, rött, rött, grönt, gult sken är nästan i valstakt. 

Ungarna har hängt nästan hundra röda glaskulor i den självsågade granen. Den blå toppspiran kröner verket. 

Gemenskap med sång och glam blandas med appar och facebook-kontakter. Med högläsning och streemad julmusik. En förkyld sängliggande dåsar i bädden. Resten myser med julmatsmätta magar. 

Jul - gemenskap - Jesus

Är julen här? Är Jesusbarnet här? Ja, han vilar tryggt i krubban. Omgärdad av Maria och Josef och herdarna som nyss fanns i julgruppen har via fönsterbänken rört sig närmare vår Frälsare.  Är detta jul?  Gemenskap, kärlek, vila, fokus det är kul, julkul. En dag som vi längtat till och som vi kommer att minnas vi som är här i julgranskulans spegel, i påsen som inte går att köpa för pengar! Kärlek till barnet som kom som vår räddning. 

Handla klappar eller klappa på?

Har du julstress?

Idag ska jag ut på stan för att handla. Jag kommer inte att vara ensam på stan. Det ska handlas, alla ska ut och shoppa. Trängseln kommer att göra att man inte kommer någon stans alls. Vägarna in till centrum kommer att korkas igen. Är det något korkat vi håller på med? Är det nödvändigt?

Vad ska köpas? Till vem? Behövs det eller är det totalt onödigt? De flesta säger att de ska köpa julklappar till familj och kanske till några vänner. Att ge någon en, eller flera, julklappar är ju ett bevis att man tycker om någon. Då är det väl fint med julklappen. Men är det så? Är det inte bara fasad? Kanske man försöker köpa sig fri från dåligt samvete för att man inte har haft tid. Eller för att imponera och berätta att man har råd med fina presenter, lika fina som andra har råd att ge?

Min shopping ska bl.a. vara en påse julfrid. En påse som jag kan öppna på julafton som sprider glädje, gemenskap och frid. En doft av himmelriket som kommer ner hit till oss och klappar på våra hjärtan. Den största klappen av alla!

God Jul!

Vad är en dag?

Adventstid kom till mitt ensamma hus...

Här är adventstiden, den har kommit till mitt hus. Men här är inte ensamt. Jag är ensam men känner mig inte så. Kan det bero på att det lyser från mina advetsljusstakar och stjärnan i fönstret? 

Mötas på riktigt?

Gemenskap kan vara fint. Men ensamhet är ibland att föredra. Här är också tyst och lugnt. Dagen har varit lång och innehållsrik. Många fina möten med olika människor. Ibland har det också varit omöten. Man träffas utan att riktigt mötas. Man kanske bara inte orkar eller vill. 

Väntan - längtan

Advent är ankomst, men också väntan på han som skall komma. Men också han som fyller ut så att jag inte är ensam. Han som redan har kommit. Han som är och var före allt. Märklig och obegriplig i alla fall för mig. Men ljuset finns, glädje finns inne i mig. Men även en längtan. 

Vanlig men ändå unik

Nu är huvudet trött och gäspet kommer. Det är dags att avsluta den 2 december 2010. En helt vanlig vardag, men ändå så unik.  Vad har morgondagen med sig?  Vem ska jag möta? Blir det ett möte på riktigt och i glädje?

Varmt eller kallt vad avgör?

Kan en pinne frysa?

Fryser du? Att vara kall är ofta obehagligt. Men om man är kallsinnig eller har is i magen vad är man då? När mina fötter är kalla då fryser hela jag.  Så mina raggsockar är mina goda vänner. 

Längtan

Är du en soffpotatis och sitter stilla så kanske en filt behövs för att hålla dig varm. Eller en käresta?

Kan längtan efter någon få en att frysa? Fryser du lättare om du längtar? Att blotta tanken på den man älskar får en att bli varm är väl nästan vetenskapligt bevisat. Att (f)rysa av välbehag är det varmt eller kallt?

Varm och knallröd

Den borde varit röd av solvärme

Varmt, är det alltid positivt? Att vara i klimakteriet, typ efter 50, då får man ibland erfara att kroppen sviker en och att man blir mycket varm, svettig och kanske knallröd i ansiktet. 

Kall hand - ger varmt skratt

Något kallt att dricka en varm sommardag är läskande gott. Då är det kalla positivt. En kall hand som läggs på min solvarma rygg är inte bara negativt, det får mig att hoppa högt. Men skrattet och buset som kommer efteråt värmer långt in i själen. 

Vad är skönhet?

En blomma i klara färger säger många är vacker. Ett barn med stora blå ögon upplevs som söt och fin, inte minst av stolta föräldrar. 

Solnedgång

Solens färger, som lyser från klart gult över orange till rött som sedan övergår i blått mot svart, är en underbart tjusig syn för de flesta. 

Vrak?

Men vad är ett strandfynd i avvikande färg? En ilandblåst tingest som någon tappat eller slängt över bord. En förorening i naturen då den troligen är av plast. 

Att se skönheten i formen med den mjuka rundningen. Färgharmonierna mellan det bruna och orange tilltalar mitt sinne. För mig är det skönhet. 

Men vad betyder det för dig?

Minns sommaren som gått.

Sommaren går fort.

Dessutom är det en känt begrepp att tiden går fort när man har roligt. Men hur fort har tiden gått när vi tittar i backspegeln? 

Mitt förhållningssätt till tid är bara något som finns i mitt huvud. Så då kan jag lika gärna säga att det är kvalité på min tid. Om jag minns det som är positivt så har jag med mig något som ger mig kraft och glädje. 

Jag minns och gläds.

Körstart

Noter underlättar

Jag springer in, dörren hålls upp. Men innan jag går igenom den har jag fått en go` och varm kram. Innan för dörren tvärnitar jag. Några står böjda över en barnvagn. Däri ligger en liten ny världsmedborgare och är sötare än sött. Magen vi såg i maj har minskat betydligt. Gratulationer till mor och frågor om födelsedatum och namn. 

Av med jackan och in i övningssalen. Glada hej åt höger och vänster. En kram till och sedan en dubbelkram med min namne och en till. Flyttar ett bord tillsammans med några så att vi får plats med fler stolar. En kram till och ett ”tack för senast”. Sätt dig nu säger någon. Jag dimper ner på min plats. Surret är förväntansfullt och rätt högt. 

Ibland sitter vi

Vi har inte setts i körrummet sedan i maj. Men många har stött på varandra under sommaren som gått. Ser att de yngsta har växt under sommaren. Några av de vuxna har också ändrat på frisyrer och fasoner. Många har sommarsolbrännan kvar. 

Komp underlättar

Övningstimmen rusade iväg som vanligt. Prat-pauserna lovade flera fina uppsjungningar med rivstart att sjunga ”Velsignelsen” på våra körkompisars bröllop om ett par veckor. 

Efter fika och aftonbön ger jag mig hemåt i ösregnet. Gnolande, leende. Om en vecka får jag träffa er alla igen. Om Vår Herre så vill. 

Måseskär - inget vanligt skär

Så många gånger mina blickar har sökt sig till horisonten. Där på tio distansminuters avstånd ligger ön ute i havsbandet. Där finns sista länken ut mot det stora västerhavet. Måseskär, känt från sjö- och väderleksrapporter.  I dag har jag fått besöka ön. 

Där finns mås, men det är inget skär, det är en fantastisk ö. Privata initiativ och många ideella krafter har jobbat många timmar för att byggnaderna där ute ska bevaras. 

Med  Västtrafik färja 381tog vi oss från Hälleviksstrand till Kärringön. Där fick vi, utan kostnad, åka vidare med Sjöräddnings båt Rescue Ilse Sanne till Måseskär.  Tack vara att det denna vecka är det Västerhavsveckan. 

Som extra bonus fick vi se en övning med Sjöräddningens båtar och en helikopter. Det var mycket imponerande. 

Tillsammans med goda vänner har vi avnjutit ön med fantastisk natur och fågelliv. 

Vi fick mycket intressant information av ordförande Leif i stiftelsen Bevara Måseskär. 

Efter många timmar ute i den friska havsluften är mitt huvud fyllt av sol och havsvyer. Jag hoppas att många människor kan få möjlighet att komma dit ut. När jag i kväll blickar ut åt väster och ser den välbekanta siluetten av Måseskär har jag en ny och nära bild i mitt sinne. Vi ber: Herre, låt oss få leva i din närhet. Där naturen talar om din godhet och storhet 

Vi ber: Herre, låt oss få leva i din närhet. Där naturen talar om din godhet och storhet.

Blåbär - bär

I dag hittade jag sommarens första bär. Det är alltid ett bevis på att försommaren mognat och blivit helsommar. I allt det gröna riset finns de där i all sin rikedom. Men man måste stanna upp, böja sig ner och plocka dom, oftast ett och ett. Om man inte tar en genväg och plockar riset med bären på. Får man det?

Instruktion 

• Gå till blåbärsskogen.
• Plocka ett stort blått blåbär för det sakta till munnen. 
• Tugga sönder det långsamt. 
• Känn efter vad det smakar. 
• Tugga lite till. 
• Fundera över om det är sött eller surt som dominerar. 
• Smakar det gott?
• Ta ett bär till.

Plocka gärna några deciliter blåbär till frukost. Ät de med flingor, mjölk och socker. För mig är det lycka, lyckan som bär, även när sommaren går mot höst. 

Min första pilgrimsvandring

Med kamera och vandringsstav i form av mitt enbenta fotostativ har jag vandrat från Morlanda kyrka till Nösunds kapell.  Vi var ett 50-tal som styrkta av sändningsord i kyrkan gav oss ut i ett försommarfagert kulturlandskap i anrika Morlandadalen. 

Det blåste friskt för att inte säga hårt. När vi efter att ha knogat oss upp för en brant backe, jag tror den heter Berge klev så hade vi fått upp ångan. Uppe i skogen var det lugnt och varmt. Många och trevliga samspråk hördes i ledet. Nya och gamla bekantskaper delade vägen och vedermödan längs med stigen. Efter en stund passerade vi återvinningsstationen Månsemyr och strax därpå korsade vi väg 178 mellan Varekil och Ellös. 

Regnet duggade men det var mest för att få oss att ta fram våra regnkläder.  Vacker växtlighet fröjdade oss och våra vägvisare berättade engagerat om på olika platser vi passerade.  

Rast och sommarhagar

Vi rastade medförd matsäck och smakade underbart.  Vi fick även matnyttigt för själen. Vid rastplatsen tillkom ett glatt gäng Nösundsbor.  Vi fortsatte genom hjärtat av vildmarken på Orust, förbi Krokevattnet, vidare mot Röd.  Vi passerade flera sommarfagra hagar, några med vackra och ystra hästar som visade sin glädje och lekfullhet i glad galopp. 

Boxviks vette, 117 m över havet

Nästa stopp var vid foten av Boxviks vette.  Vi var några som gick upp och beundrade  denregndisiga utsikten med härliga vågor ute till havs. Sten Hallberg anslöt från Nösund och berättade kunnigt med klar stämma om natur och historik. Det uppkom var en viss förvirring över vilken väg som var det rätta. Vi delade på oss men kom fram till samma ställe en stund senare. 

Nösunds samhälle

Efter en härlig nedförsbacke med utsikt över Tångösund var vi nere på Nösund.  Vid sina föräldrars hus mötte Bertil Holst och berättade om sin släkt och dess betydelse för Nösund. Sedan väntade kaffet vid Nösundsgården. Det smakade underbar, till kaffet bjöds det god kaka med nya Nösunds-logotypen i form av exteriören av det anrika varmbadhuset. Vilken ort med ett hundratal innevånare har en egen logotyp? Jo det stolta och kreativa Nösund.

Avslut i Nösunds kapell

Sista etappen gick gamla landsvägen förbi gamla banken, upp till kapellet. Här avslutades dagens pilgrimsvandring med gudstjänst. Sten Hallberg gav oss en inblick i kapellets historia.Vi fick även höra om en betydligt längre Pilgrimsvandring.  Vi fick också till oss visdomen att ”vägen är målet”.   Pilgrimspass delade ut till alla deltagare. Vi blev välsignade och gudstjänsten avslutade med den irländska visan och bönen som är översatt till svenska av Per Halling: ”Må din väg gå dig till mötes”  Den tar jag med mig i mitt huvud och på min fortsatta livsvandring. 

Åter till utgångspunkten

Buss tog oss tillbaka till Morlanda kyrka där vi hade våra bilar.  Trött i fötter och uppfylld av Orustnaturens paradiska skönhet återvänder jag hem till Ramshult. Mitt huvud är fyllt av fina möten med nya och gamla vänner. Jag hoppas att projektet med att göra sammanhängande pilgrimsleder på Orust kommer att lyckas. Det behöver både Orustborna och hela mänskligheten för Guds skull. 

Ta studenten - en milstolpe i livet

I dag har jag varit på studentfest. Att klara av tre års studier på gymnasiet firas stort, oavsett hur man klarat sina studier. Jag unnar verkligen ungdomarna att denna dag fira och glädja sig över att ha lyckats. Det är en stor fest, mycket pengar läggs på kläder, studentmössa, studentskylt och massor av fin och god mat och dryck. 

Den som går ut gymnasiet ska sedan oftast klara sig själv, försörja sig själv. Nu är det slut på att bo gratis hemma med en massa förmåner. Nu ska varje ungdom klara sig själv på CSN-bodrag och lån eller jobb. 

Är de förberedda på det? Vad har de för chans att få jobb? Kan de komma in på den högskoleutbildning de vill? Vet de hur de ska välja? Vem bryr sig hur de väljer?

Det är goa vänliga och artiga ungdomar jag mött idag. Ungdomar som vill något, som har drömmar och tankar. 

Jag tror att våra ungdomar har goda chanser att växa till unga vuxna med ansvar. Jag hoppas att de ska fortsätta ha en härlig livsglädje och att de tänker: "Den ljusnande framtid är vår."

Sommarlycka

I kväll känner jag ett härligt sommarpirr i magen. På min kvällsrunda var det som om promenadskorna hade fått vingar. Naturen lyser i många gröna nyanser, från det nyutslagna skira lövverken till det i skymningen mossgröna gräsmattorna. Koltrasten i trädets topp försöker överträffa sig själv med sin sång. Jag går, andas, känner och njuter. Himlen skiftar i blygrått, åskan har mullrat sedan i eftermiddags. Asfalten doftar vått men jag är torr.  

Tankarna går tillbaka till en möte jag haft idag. Mötet fyllde mig med pirr i magen, surr i huvudet och en massa: jag vill, jag kan, jag vågar.  Det är när man möts det händer.  Ord, tonfall, kroppsspråk, kanske även doft påverkar. Att våga vara närvarande i mötet. Mötet med andra, mötet med mig själv. 

Sommarlycka är att få leva, andas och mötas. Möta en vänlig grönskas rika dräkt.

Störst av allt är kärleken

Jag har i helgen fått delta i underbart bröllop.
Alla förberedelser - spänning och fniss. Lite nervositet, ska allt gå som planerat?

Själva vigseln. Pompa och ståt. Musik och sång.  Allvar och löftet. Löftet att inför Gud, vänner och församling lova att älska varandra!

Efteråt: kyssen, kramarna, fotograferingen på trappan, familj, släkt och vänner. Risgrynen som haglar, skratt och tårar. En liten blomma ur brudbuketten som tappats på trappan.

Festen, pratet, gemenskapen, talen, brudvalsen, spexsångerna.
Störst av allt är kärleken!

Vår - på riktigt

Vaddå vår?? Det är ju bara träden som slår ut sina löv! Nej, det är något mer. Men vad? Ljuset, värmen, känslan. Vad då känslan? Det känns inne i min kropp och knopp. Det pirrar det killar av något varmt något som känns levande. Något som är viktigt och på riktigt.

Idag har jag köpt bensin till gräsklipparen. Det är ju inte ett dugg poetiskt. Nej men att få ligga på den nyklippta gräsmattan och känna doften av nyklippt gräs är poetiskt, mänskligt och underbart. Det är en del av livet, på riktigt.

Vår på Ramshult

Solen skiner lätt beslöjad så att det värmer i mitt ansikte. Jag tar kameran med mig, teleobjektivet är på. Knappen som gör så att man tar macrobilder är påslagen. Nu ska jag föreviga våren. 

Zommar in knoppar som ivrigt vill ha värme så att de kan slå ut. Samtidigt som objektivet brummar kommer en humla surrande förbi. Fåglarna försöker överträffa varandra i skönsång. Hallonblad, musöron på björk, vitsippor, klargul vårlök fastnar på minneskortet. Mina röda byxor får bruna fläckar på knäna. Men det är det värt. 

På Stora tomtens sluttande backe kämpar det späda gröna gräset att komma igenom det sammanpressade vissna fjolårsgräset. Rådjuret tycker jag blir för närgånget och skuttar iväg. Diset gör att jag ser inte ut till Kärringön, men väl ner till vattnet och Holgers stuga. 

Vidare går min vandring ner till Djupvik. Tre ekor ligger upp och ner och väntar på land. "Lägg oss i sjön vi längtar," känns det som de viskar till mig. Måsarna skriker, klockan är hel och färjan går över till Lyr. 

På vägen upp för backen plockar jag med en bukett av vitsippor och vårlök. Till min stora glädje finnar jag just utslagna gullvivor. 

Det är vår på Ramshult!

Kören - gemenskap

Jag är med i en kör, Voices. Jag vi är en fyr-stämmig kör på cirka 30 personer. Ålder från ungefär 13 upp till nästan 60 år. Jag sitter i alten. Jag sjunger alt, men inte allt. Det är den mörkare damstämman. Det innebär att jag är bättre på att ta låga toner än höga.

Vi börjar varje uppsjungning med att skruva glödlämpor och plocka äpplen, några verkar plocka bananer. I alla fall vissa i basarna. (De som sjunger så att det låter som de bor i källaren.) Sedan får vi låta sssss, blablabla... tsssss, pstt och sedan kommer i bästa fall några toner. En röd räv rensar rönnbär sjunger vi också. Så har vi sjungit upp. Då får vi sätta oss ner.
?????
Mot slutet av övningen blir det fika, ibland. Då pratas det och tjötas. Vissa smiter hem innan och de missar något. Vi avslutar med en aftonbön som någon har förberett.

Detta är den finaste hobby jag har. Det är en underbar gemenskap. Vill ni veta hur mycket det kostar? Det är gratis, till och med fikat!

?????
Vill du veta vad det står för? Sjung i kör du med!

Fotografera, min passion - bildspel att uppleva

Jag får göra det jag tycker är roligast, fotografera. Att få avbilda en liten del av den verklighet jag lever i, en liten del av en sekund.

Att få med ögat och hjärnan se: Nu, nu är det dags att sätta kamerasökaren till ögat. Kolla in vilka vinklar som kan ge rätt effekt. Hur ska jag stå? Måste jag ha en stege eller stol för att komma rätt? Faller ljuset in där jag vill? Blir det hårda skuggor? Vad vill jag berätta? För vem? I vilket sammanhang? Vad förmedlar bilden för känslor? Går motivet att arrangera? På vilket sätt?

När bilderna är fotograferade lägger jag över dom i datorn, i min Mac som heter Uriel. Då börjar en ny rolig process: Vilka bilder är bra? Hur beskära och fixa till bilden?

Jag känner en otrolig glädje i att göra detta med mina bilder.

Tro & hopp i bild och ton
Lördag 17 april kl. 18 visar jag mitt bildspel i en annorlunda orgelkonsert i S:t Pauli kyrka, i Göteborg. Ingegerd Anderzén spelar orgel och piano med musik av Bach och Brahms.

Även du är välkommen att dela min passion!


Bildspelet  kommer repris den 17 oktober.