Julkul(a)

Min jul är här: Påsen med glädje och gemenskap är vidöppen. Den lilla kärnfamiljen är samlad.  Samlad för första gången på flera månader. Den ena är mer lik den andra än den tredje. Mor och far får vara mindre man och hustru och mer pappa och mamma. Gamla invanda roller blandas med nya för att alla växer och får nya åsikter om livet. Scenen är dok densamma, den fina timmerhuset vid havet.  Fastvuxet i berget sedan 1958. 

Smalspisen kämpar för att hålla midvinterkölden utanför knuten. Radiatorerna tickar och elmätaren snurrar allt fortare. Kärnkraften behövs för att värma stugan även om den nyintagna björkveden gör sitt till. 

Julgranens kulörta lyktor får 50-talsnostalgin att blomma ut i full blom.  Vi är lyckliga även när blinkmoden som blinkar blått, rött, rött, grönt, gult sken är nästan i valstakt. 

Ungarna har hängt nästan hundra röda glaskulor i den självsågade granen. Den blå toppspiran kröner verket. 

Gemenskap med sång och glam blandas med appar och facebook-kontakter. Med högläsning och streemad julmusik. En förkyld sängliggande dåsar i bädden. Resten myser med julmatsmätta magar. 

Jul - gemenskap - Jesus

Är julen här? Är Jesusbarnet här? Ja, han vilar tryggt i krubban. Omgärdad av Maria och Josef och herdarna som nyss fanns i julgruppen har via fönsterbänken rört sig närmare vår Frälsare.  Är detta jul?  Gemenskap, kärlek, vila, fokus det är kul, julkul. En dag som vi längtat till och som vi kommer att minnas vi som är här i julgranskulans spegel, i påsen som inte går att köpa för pengar! Kärlek till barnet som kom som vår räddning. 

Julstämning - prylar eller möten?

Nu är julmaten inhandlad. En vecka av traditionell julmat och privata utvikningar av måsten som t.ex. naturell keso och spagetti och köttbullar. Det är inte bara Lady och Lufsen som har sådana traditioner.

Ute finns ett underbart snölandskap.

En unik syn som är mot alla odds, standardjul brukar var plus 2 och snöglopp. 

Julklappar som kluckar och mjuka paket har kommit med. Första spelet är provspelat så att de mer trögtänkta föräldrarna kan undervisas senare. 

Hela bordet är fyllt med papper, saxar, linjaler, pennor, lim, snören. Varför? Vi pysslar med blandad framgång. Men mysigt är det. Mycket småprat, och nära till skratt. 

Julskivan ljuder ur externa datorhögtalare. Musik ger stämning som berör. 

När går advent över till jul? Är det är granen är klädd? När julklapparna är öppnade? Eller är det när man kommit hem från julottan?

Hur många julklappar du än får, hur mycket eller vilken julmat du än äter så önskar jag dig en stämningsfull och god jul. 

Handla klappar eller klappa på?

Har du julstress?

Idag ska jag ut på stan för att handla. Jag kommer inte att vara ensam på stan. Det ska handlas, alla ska ut och shoppa. Trängseln kommer att göra att man inte kommer någon stans alls. Vägarna in till centrum kommer att korkas igen. Är det något korkat vi håller på med? Är det nödvändigt?

Vad ska köpas? Till vem? Behövs det eller är det totalt onödigt? De flesta säger att de ska köpa julklappar till familj och kanske till några vänner. Att ge någon en, eller flera, julklappar är ju ett bevis att man tycker om någon. Då är det väl fint med julklappen. Men är det så? Är det inte bara fasad? Kanske man försöker köpa sig fri från dåligt samvete för att man inte har haft tid. Eller för att imponera och berätta att man har råd med fina presenter, lika fina som andra har råd att ge?

Min shopping ska bl.a. vara en påse julfrid. En påse som jag kan öppna på julafton som sprider glädje, gemenskap och frid. En doft av himmelriket som kommer ner hit till oss och klappar på våra hjärtan. Den största klappen av alla!

God Jul!

Vad är en dag?

Adventstid kom till mitt ensamma hus...

Här är adventstiden, den har kommit till mitt hus. Men här är inte ensamt. Jag är ensam men känner mig inte så. Kan det bero på att det lyser från mina advetsljusstakar och stjärnan i fönstret? 

Mötas på riktigt?

Gemenskap kan vara fint. Men ensamhet är ibland att föredra. Här är också tyst och lugnt. Dagen har varit lång och innehållsrik. Många fina möten med olika människor. Ibland har det också varit omöten. Man träffas utan att riktigt mötas. Man kanske bara inte orkar eller vill. 

Väntan - längtan

Advent är ankomst, men också väntan på han som skall komma. Men också han som fyller ut så att jag inte är ensam. Han som redan har kommit. Han som är och var före allt. Märklig och obegriplig i alla fall för mig. Men ljuset finns, glädje finns inne i mig. Men även en längtan. 

Vanlig men ändå unik

Nu är huvudet trött och gäspet kommer. Det är dags att avsluta den 2 december 2010. En helt vanlig vardag, men ändå så unik.  Vad har morgondagen med sig?  Vem ska jag möta? Blir det ett möte på riktigt och i glädje?

Varmt eller kallt vad avgör?

Kan en pinne frysa?

Fryser du? Att vara kall är ofta obehagligt. Men om man är kallsinnig eller har is i magen vad är man då? När mina fötter är kalla då fryser hela jag.  Så mina raggsockar är mina goda vänner. 

Längtan

Är du en soffpotatis och sitter stilla så kanske en filt behövs för att hålla dig varm. Eller en käresta?

Kan längtan efter någon få en att frysa? Fryser du lättare om du längtar? Att blotta tanken på den man älskar får en att bli varm är väl nästan vetenskapligt bevisat. Att (f)rysa av välbehag är det varmt eller kallt?

Varm och knallröd

Den borde varit röd av solvärme

Varmt, är det alltid positivt? Att vara i klimakteriet, typ efter 50, då får man ibland erfara att kroppen sviker en och att man blir mycket varm, svettig och kanske knallröd i ansiktet. 

Kall hand - ger varmt skratt

Något kallt att dricka en varm sommardag är läskande gott. Då är det kalla positivt. En kall hand som läggs på min solvarma rygg är inte bara negativt, det får mig att hoppa högt. Men skrattet och buset som kommer efteråt värmer långt in i själen. 

Tiden går...snabbt eller lååångsamt?

Vi har väl alla ett förhållande till vår tid. Den tid som går från det vi föds och tills vi får sluta i denna världen. 

Men hur fort går den? Vem minns inte månaderna före jul när vi var barn. Tiden sniglade sig fram. Dag för dag i sakta mak. Det hann gå evigheter tills julafton kom med allt vad det innebar. 

Jag kan fortfarande komma ihåg för 23 år sedan då en vecka, alltså sju dagar, kändes som 7 år. Det var den veckan då jag stor och klumpig väntade på att Ylva skulle komma ut i denna världen. Hon kom och tiden fylldes av fart.

Hur tänker du om tid? Ibland talar vi om dötid. Är det bra eller dåligt eller bara dött?

Om man väntar på något går tiden alltid långsammare då?

Vad gör du när tiden går fort? Har du mycket eller litet att göra? Har du kul eller tråkigt?

Hur känns det att vara tidlös? Är det detsamma som att ha gråa kläder?

Skulle du vilja åka i en tidsmaskin? Vill du åka framåt eller bakåt i tiden? Var det alltid bättre förr? 

Det enda som vi kan leva i är nuet. I det nu som hela tiden är. Nu och nu och nu. Att få vara närvarande i detta nu är ett skönt, men ibland är det svårt att ha fokus. Men det ger mig en positiv känsla av att vara levande, att det är min tid och att det får vara jag som bestämmer över den. 

En dag så kommer Jesus tillbaka, det har han lovat. Tills dess så får vi vänta och hålla oss beredda. Om det kommer att ta kort eller lång tid tills dess är kanske inte ens viktigt. Det viktigaste är att han kommer och kommer i tid. 

Vad är skönhet?

En blomma i klara färger säger många är vacker. Ett barn med stora blå ögon upplevs som söt och fin, inte minst av stolta föräldrar. 

Solnedgång

Solens färger, som lyser från klart gult över orange till rött som sedan övergår i blått mot svart, är en underbart tjusig syn för de flesta. 

Vrak?

Men vad är ett strandfynd i avvikande färg? En ilandblåst tingest som någon tappat eller slängt över bord. En förorening i naturen då den troligen är av plast. 

Att se skönheten i formen med den mjuka rundningen. Färgharmonierna mellan det bruna och orange tilltalar mitt sinne. För mig är det skönhet. 

Men vad betyder det för dig?

Mörkret, inte så mörkt

Höst, mörkt, mycket mörkt. Nej, bara för att solen går ner är inte allt mörkt. När solen försvunnit bakom horisonten och den apelsinfärgade himlen övergått i djupblått då händer något. När jag varit ute en stund, med ficklampan släkt och ytterbelysningen avslagen vänjer sig mina ögon. Min blick går upp mot himlen, en efter en ser jag stjärnorna tändas. 

En efter en upptäcker jag dom. Längre bort än jag kan förstå. Men i mitt hjärta är de ändå nära. Formationen av Karlavagnen känner jag igen sedan barnsben. Vid horisonten lyser aftonstjärnan sitt klara sken. Troligen är det Venus. 

En myspromenad i mörkret på den välbekanta grusvägen. Öronen får leda mig med sitt knaster i mina steg. Vid landsvägen vänder jag tillbaka mot huset. När jag rundat kurvan ser jag ljuset. Det lyser i mina fönster, varmt, välkomnande. 

Hemma är ljus.

Minns sommaren som gått.

Sommaren går fort.

Dessutom är det en känt begrepp att tiden går fort när man har roligt. Men hur fort har tiden gått när vi tittar i backspegeln? 

Mitt förhållningssätt till tid är bara något som finns i mitt huvud. Så då kan jag lika gärna säga att det är kvalité på min tid. Om jag minns det som är positivt så har jag med mig något som ger mig kraft och glädje. 

Jag minns och gläds.

Mot höst

Minns min sommar

Stanna kvar - låt mina ljusa kvällar få vara kvar.  Det är svårt att skiljas från varma dagar när livet är semester, vänner och närhet. När dagen var fylld av båtturen, pastasalladen och trutarnas skri.

 Kvällarna ljumna, långa och stilla. Sommaren gick så fort. Eller gjorde den det?. Den innehöll så många möten och glädjestunder. 

Hösten är här

Nu börjar kvällarna bli korta.  Skuggorna långa, ljuset går i rött och löven gulnar alltmer. Termometern sjunker längre ner. I alla fall kvicksilvret i min gamla termometer. Det finns ett vemod  att lämna sommaren. Men också ett lugn en harmoni att inte göra, inte ha några krav och måsten. Mera bara vara, mera lugn och frid.  Tid för eftertanke och reflexion. 

Vad är viktigt i livet? Vad är viktigt på riktigt? Vilka val är mina? Vad väljer jag? Vilka vägar vill jag vandra? Vågar jag känna efter i magen vad jag vill? 

Vågar jag ta första steget på min vandring vidare mot det okända?

Körstart

Noter underlättar

Jag springer in, dörren hålls upp. Men innan jag går igenom den har jag fått en go` och varm kram. Innan för dörren tvärnitar jag. Några står böjda över en barnvagn. Däri ligger en liten ny världsmedborgare och är sötare än sött. Magen vi såg i maj har minskat betydligt. Gratulationer till mor och frågor om födelsedatum och namn. 

Av med jackan och in i övningssalen. Glada hej åt höger och vänster. En kram till och sedan en dubbelkram med min namne och en till. Flyttar ett bord tillsammans med några så att vi får plats med fler stolar. En kram till och ett ”tack för senast”. Sätt dig nu säger någon. Jag dimper ner på min plats. Surret är förväntansfullt och rätt högt. 

Ibland sitter vi

Vi har inte setts i körrummet sedan i maj. Men många har stött på varandra under sommaren som gått. Ser att de yngsta har växt under sommaren. Några av de vuxna har också ändrat på frisyrer och fasoner. Många har sommarsolbrännan kvar. 

Komp underlättar

Övningstimmen rusade iväg som vanligt. Prat-pauserna lovade flera fina uppsjungningar med rivstart att sjunga ”Velsignelsen” på våra körkompisars bröllop om ett par veckor. 

Efter fika och aftonbön ger jag mig hemåt i ösregnet. Gnolande, leende. Om en vecka får jag träffa er alla igen. Om Vår Herre så vill. 

Livet - frihet

Att se tjusningen i livets berg- och dalhbana är en gåva. 

Men det kan bara ses i backspegeln.

Frihet är att själv få själv välja om jag står 
innanför eller utanför gallret.  

Är det grönare på andra sidan? 

Vill jag veta?

Hallon i himlen

Sommarmorgonen var mulen men ljum. Det dukade i vart annat steg jag gick. Mina gångstavar hade fortfarande bara en gummifot.  Tänkte att nu var det dags att köpa nya stavar. Raskt gick jag grusvägen fram. Morgonen var ung men grannen hade redan åkt till jobbet. Men min semester skulle sträcka sig flera veckor till och motion skulle det vara, helst varje morgon. Men det var inte bara benen som skulle ta nya steg och armarna som skulle pendla med stavarna. Även huvudet och själen, skulle ha sitt. 

Tystnaden kändes skön i mitt huvud. Benen var i full gång och stavarna fick fart. Dunk, tyst, dunk, tyst. En bra rytm, värmen spred sig i kroppen. 

Hallonen lyste röda på busken, nej inte stanna nu, gå på. Min funktionströja fungerade bra och släppte ut fukten. En fågel blev skrämd av min framfart och flög upp. Tankarna virvlade runt i mitt huvud. Vart vill jag? Vad är mitt mål? Blicken landade för en sekund på mina skor, slitna, fotriktiga, men ack så sköna. ”Jag borde köpa nya tills jag börjar jobba. Men nej, jag vill inte in till stan” tänkte jag. ”Gå på nu, fastna inte i en massa måstetankar.”

Grusvägen övergick till stig och en frid kändes i mig. Stigen blev till grusväg igen. Förbi några hus där sovrumsgardinerna var nedhissade. Folk sov, de gör de flesta rätt länge på semestern. ”Njut för sjutton, snart är det vinter och för mörkt och kallt att gå här.” Gruset knastrade under skorna. Jag fick fin skjuts av min effektiva stavgång. Nu var jag halvvägs. Ut på landsvägen. Ängarna bredde ut sig, höet var för länge sedan slaget och inne. På vägrenen blommade älggräset med sin söta doft. Det doftade min barndoms sommarpromenad. Barndomens sommar, långt borta men minnet lever kvar. Säkert helt romantiserat i ett ljuvligt skimmer. Fullt med sol och bad, familjeliv och hallontårta till födelsedagen. 

Massor av bilar i hög fart kom emot mig. Folk åkte till jobbet. Några hejade glatt, kul att se vänner som skymtar förbi.  Full fart på ben och stavar igen. Insjön, blå och lugn passerar jag i rask takt. Men så tvärnitade jag. Stopp! Släppte stavarna. En hel buske full med mogna hallon. Röda, saftiga, doftande. Det var bara tvunget att stanna och plocka. Lyfte upp en tung kvist, vände på den. Mmm, massor av mogna bär. Plockade ett och stoppade i munnen, ett till och ett till. Det smakade himmelskt. Tungan pressade bären upp i gommen, jag blundade och kände efter på riktigt. Hur kunde något vara så gott? När jag öppnade ögonen igen så sken solen, vattnet på insjön glittrade. Det var som om himmelriket hade landat just här. Jag plockade en hel näve full med bär och stoppade in i munnen. Det blev en stund att minnas när hösten är som regnigast och vinden tjuter runt knuten. 

På lätta fötter stavgångade jag mig hem igen. Med mig hade jag fått en bit av himmelriket. En stund med hallonsmak och solglitter. Min fundering var; ”Hur ska jag komma ihåg detta i mitt sinne? Hur ska detta bli en stund att minnas? Om kurvan får namnet ”Hallonkurvan” så kommer minnet allt leva kvar.

Måseskär - inget vanligt skär

Så många gånger mina blickar har sökt sig till horisonten. Där på tio distansminuters avstånd ligger ön ute i havsbandet. Där finns sista länken ut mot det stora västerhavet. Måseskär, känt från sjö- och väderleksrapporter.  I dag har jag fått besöka ön. 

Där finns mås, men det är inget skär, det är en fantastisk ö. Privata initiativ och många ideella krafter har jobbat många timmar för att byggnaderna där ute ska bevaras. 

Med  Västtrafik färja 381tog vi oss från Hälleviksstrand till Kärringön. Där fick vi, utan kostnad, åka vidare med Sjöräddnings båt Rescue Ilse Sanne till Måseskär.  Tack vara att det denna vecka är det Västerhavsveckan. 

Som extra bonus fick vi se en övning med Sjöräddningens båtar och en helikopter. Det var mycket imponerande. 

Tillsammans med goda vänner har vi avnjutit ön med fantastisk natur och fågelliv. 

Vi fick mycket intressant information av ordförande Leif i stiftelsen Bevara Måseskär. 

Efter många timmar ute i den friska havsluften är mitt huvud fyllt av sol och havsvyer. Jag hoppas att många människor kan få möjlighet att komma dit ut. När jag i kväll blickar ut åt väster och ser den välbekanta siluetten av Måseskär har jag en ny och nära bild i mitt sinne. Vi ber: Herre, låt oss få leva i din närhet. Där naturen talar om din godhet och storhet 

Vi ber: Herre, låt oss få leva i din närhet. Där naturen talar om din godhet och storhet.

Blåbär - bär

I dag hittade jag sommarens första bär. Det är alltid ett bevis på att försommaren mognat och blivit helsommar. I allt det gröna riset finns de där i all sin rikedom. Men man måste stanna upp, böja sig ner och plocka dom, oftast ett och ett. Om man inte tar en genväg och plockar riset med bären på. Får man det?

Instruktion 

• Gå till blåbärsskogen.
• Plocka ett stort blått blåbär för det sakta till munnen. 
• Tugga sönder det långsamt. 
• Känn efter vad det smakar. 
• Tugga lite till. 
• Fundera över om det är sött eller surt som dominerar. 
• Smakar det gott?
• Ta ett bär till.

Plocka gärna några deciliter blåbär till frukost. Ät de med flingor, mjölk och socker. För mig är det lycka, lyckan som bär, även när sommaren går mot höst. 

Min första pilgrimsvandring

Med kamera och vandringsstav i form av mitt enbenta fotostativ har jag vandrat från Morlanda kyrka till Nösunds kapell.  Vi var ett 50-tal som styrkta av sändningsord i kyrkan gav oss ut i ett försommarfagert kulturlandskap i anrika Morlandadalen. 

Det blåste friskt för att inte säga hårt. När vi efter att ha knogat oss upp för en brant backe, jag tror den heter Berge klev så hade vi fått upp ångan. Uppe i skogen var det lugnt och varmt. Många och trevliga samspråk hördes i ledet. Nya och gamla bekantskaper delade vägen och vedermödan längs med stigen. Efter en stund passerade vi återvinningsstationen Månsemyr och strax därpå korsade vi väg 178 mellan Varekil och Ellös. 

Regnet duggade men det var mest för att få oss att ta fram våra regnkläder.  Vacker växtlighet fröjdade oss och våra vägvisare berättade engagerat om på olika platser vi passerade.  

Rast och sommarhagar

Vi rastade medförd matsäck och smakade underbart.  Vi fick även matnyttigt för själen. Vid rastplatsen tillkom ett glatt gäng Nösundsbor.  Vi fortsatte genom hjärtat av vildmarken på Orust, förbi Krokevattnet, vidare mot Röd.  Vi passerade flera sommarfagra hagar, några med vackra och ystra hästar som visade sin glädje och lekfullhet i glad galopp. 

Boxviks vette, 117 m över havet

Nästa stopp var vid foten av Boxviks vette.  Vi var några som gick upp och beundrade  denregndisiga utsikten med härliga vågor ute till havs. Sten Hallberg anslöt från Nösund och berättade kunnigt med klar stämma om natur och historik. Det uppkom var en viss förvirring över vilken väg som var det rätta. Vi delade på oss men kom fram till samma ställe en stund senare. 

Nösunds samhälle

Efter en härlig nedförsbacke med utsikt över Tångösund var vi nere på Nösund.  Vid sina föräldrars hus mötte Bertil Holst och berättade om sin släkt och dess betydelse för Nösund. Sedan väntade kaffet vid Nösundsgården. Det smakade underbar, till kaffet bjöds det god kaka med nya Nösunds-logotypen i form av exteriören av det anrika varmbadhuset. Vilken ort med ett hundratal innevånare har en egen logotyp? Jo det stolta och kreativa Nösund.

Avslut i Nösunds kapell

Sista etappen gick gamla landsvägen förbi gamla banken, upp till kapellet. Här avslutades dagens pilgrimsvandring med gudstjänst. Sten Hallberg gav oss en inblick i kapellets historia.Vi fick även höra om en betydligt längre Pilgrimsvandring.  Vi fick också till oss visdomen att ”vägen är målet”.   Pilgrimspass delade ut till alla deltagare. Vi blev välsignade och gudstjänsten avslutade med den irländska visan och bönen som är översatt till svenska av Per Halling: ”Må din väg gå dig till mötes”  Den tar jag med mig i mitt huvud och på min fortsatta livsvandring. 

Åter till utgångspunkten

Buss tog oss tillbaka till Morlanda kyrka där vi hade våra bilar.  Trött i fötter och uppfylld av Orustnaturens paradiska skönhet återvänder jag hem till Ramshult. Mitt huvud är fyllt av fina möten med nya och gamla vänner. Jag hoppas att projektet med att göra sammanhängande pilgrimsleder på Orust kommer att lyckas. Det behöver både Orustborna och hela mänskligheten för Guds skull. 

Gå vidare

Jag startade min dag med att gå stavgång, det blev min vanliga runda på 40 minuter. Det börjar med grusväg för att sedan växla till stig. Ibland får man ta små skutt för att komma över vattenpölar och stenar. På ett ställe får man gå en liten omväg för att det finns ett träd som har vält och hindrar mig att gå på den rätta vägen. 

Arbetsdag

Dagen har varit fylld med arbete, men det har även blivit några pauser. Förmiddagsfika med gott nybryggt kaffe, lunch på näringsriktigt vis med äpple till efterrätt.  Men nu knorrar magen; jag vill ha mat igen. Huvudet surrar och säger och nu vill jag släcka ner datorn för i kväll. 

Rytm

Det är härligt med rytm, morgon som blir till arbetsdag. Arbetsdag som går mot kväll. Fredag som går mot helg. Nu trycker jag nöjd på sändknappen och tar helg. 

Ta studenten - en milstolpe i livet

I dag har jag varit på studentfest. Att klara av tre års studier på gymnasiet firas stort, oavsett hur man klarat sina studier. Jag unnar verkligen ungdomarna att denna dag fira och glädja sig över att ha lyckats. Det är en stor fest, mycket pengar läggs på kläder, studentmössa, studentskylt och massor av fin och god mat och dryck. 

Den som går ut gymnasiet ska sedan oftast klara sig själv, försörja sig själv. Nu är det slut på att bo gratis hemma med en massa förmåner. Nu ska varje ungdom klara sig själv på CSN-bodrag och lån eller jobb. 

Är de förberedda på det? Vad har de för chans att få jobb? Kan de komma in på den högskoleutbildning de vill? Vet de hur de ska välja? Vem bryr sig hur de väljer?

Det är goa vänliga och artiga ungdomar jag mött idag. Ungdomar som vill något, som har drömmar och tankar. 

Jag tror att våra ungdomar har goda chanser att växa till unga vuxna med ansvar. Jag hoppas att de ska fortsätta ha en härlig livsglädje och att de tänker: "Den ljusnande framtid är vår."

Skogsbrand på Dammyr

Det kommer en brandbil på min lilla väg, med blåljusen på!

Jag rusar ut, går, nej springer upp till grannen för att kolla. Inget där, ner för vägen igen. Då ser jag en vit skåpbil med bakluckan öppen. Rusar fram: det är mina vänner som bor en bit bort.  De berättar att de larmat brandkåren sen de sett en stor rökpelare stiga upp mot himlen. 

– Det brinner i huset till höger längst upp på Dammyr, berättar grannen. 

– Vem är det som äger det, undrar jag? Jag ska gå hem och kolla. 

Men jag hittar inte någon som jag kan ringa. Då ringer min granne som är på jobbet. Hon har hört att det brinner på Brattebräcka och undrar vad som hänt. Jag berättar det jag visste och lovar att återkomma. 

Brandbilen som först hade kört fel hittade till Dammyr. Jag sätter mig och jobbar igen. Jag ser inget och hör inget. 

Jag sitter i telefon och pratar jobb. Då tystnar telefonen, skärmen släcks. Vad hände? Jo, strömmen gick. Suck, jag kan inte fortsätta att jobba. 

Rädd - rädd på riktigt

Tar mig ut på min lilla väg för att ringa. Jag har ingen mobiltäckning inne i huset. Då kommer El-gubbarna. De stannar och berättar att de brutit strömmen. Det finns en risk att branden ska ta elledningarna. Det är en skogsbrand, inget hus som brinner. Jag vänder mig om, jättelika rökmoln tornar upp sig över himlen. Jag är rädd, rädd på riktigt. El-gubbarna lovar att de ska tala med brandledningen om jag ska evakueras. 

Ingen ström - inget vatten

Jag försöker äta lunch, pastasallad. Men tuggorna växer i munnen. Jag tvingar i mig maten och ett glas vatten. Lägger en burk över toaletten, man får inte spola. Ingen ström, inget vatten från brunnen. Pumpen måste ha ström. 

Helikopter med vatten

Fler brandbilar kommer, brandledning, nyfikna och pressen. Helikoptern kör fram och tillbaka med vatten i en stor röd behållare under sig. Fram och tillbaka, det dånar i mitt huvud när han passerar över huset. 

Det stora molnet av brandrök har försvunnit. Jag kan andas igen. De har nog elden under kontroll nu. Beslutar mig för att åka till affären och handla. I korsvägen möter jag el-gubbarna. De är på väg att sätta på strömmen igen. 

Allt är lugnt - fåglarna kvittra

Nu kvittrar fåglarna, brandledninges stora bil ser jag åka upp mot brandplatsen. De har nog koll.  Solen skiner från en klarblå himmel.  Allt är lugnt. I kväll ska vi träffa grannarna och njuta av gemenskap och kvällssol vid Lyresunds klippor. 

Första grillkvällen

Nu har jag grillat för första gången på säsongen. Hel fläskfilé lindad med bacon och ett halster med grönsaker.  I ugnen inne stektes potatis, morötter och palsternacka.  Uteplatsen har fått tak och blomsterurnan blommor.

Att sitta ute i ensamheten och passa kött och grönsaker känns som ett privilegium.  Jag lyssnade till fräset av bacon blandat med fågelsång. Funderar över varför det är mannen i huset som grillar i de flesta familjer. 

Dock var det för kallt att äta ute. Vi njöt av maten i stugvärmen. Nu sitter vi mätta och belåtna och filosoferar.  Brasan i öppna spisen värmer och myser.  

Kväll på Ramshult

Göken gal, solen skiner. Nu är det kväll, kylan kommer och jag har tänt i spisen. Koltrasten håller på och överträffar sig själv i sin sång. De låga skuggorna kastar mörka skuggor över vägen. Jag har tänt levande ljus på bordet. Tystnaden bryts av knastret från spisen och det låga surret från Macens fläkt. 

Pelagonen Mårbacka har en blomma samt en knopp som spirande börjar slå ut sina rosa knoppar. Gör det ont när knoppar brister? Kanske, kanske inte. Födslovåndor har så länge människan funnits, varit en del av livet. Kanske även födseln av en blomma gör ont. Men när ett nytt liv fötts fram ger det så otroligt mycket lycka. Lycka som blandas med förundran över livet, över dess många facetter. 

Försommaren som vi nu är i är en tid fylld av växande. Men hinner vi se det? Hinner vi uppleva det? Springer vi igenom det? Kan vi stanna upp och andas? Känna efter? Se, smaka, lukta, uppleva. 

Jag sitter här i min ensamhet, med mina tankar, med försommarljuset som sakta dalar mot kväll. Jag hör fågelsången, göken, tyst, har spisen slocknat och elden falnat? Nej jag hör den sprakar. 

Öppna en dörr

Hur många dörrar har du gått igenom i ditt liv? Hur många gånger har du tvekat? Hur många gånger har du ens reflekterat att du öppnat dörren? 

Jag öppnar dörren, jag går igenom den. Där ute finns möjligheter, sommaren väntar på mig. Människor finns där som vill möta mig. 

Visst är gräset grönt därute. Men där lurar också faror, ja kanske sånt som gör ont, ont på riktigt. Där finns också glädje, upplevelser, möten med nya bekantskaper och med goa vänner. Där finns ovissheten, kommer regnet, kommer besvikelsen? Vad kommer att brista?

I mötet finns också skrattet, där finns medkänslan, förståelsen, närheten, vänskapen. Ja, själva livet. 

Jag öppnar dörren till livet.