Tid - nu

Inte den som varit, inte den som kommer snart.

Att var närvarande i detta nu är en konst. Just hemkommen från vårt läger för kvinnor med Temat;  Tid - lika för alla. Många funderingar om tid och mitt för hållande till tid snurrar runt i mitt huvud. 

Vad vill jag med min tid? Är min tid min? Vad vill Jesus med min tid här på jorden? 

Nuet

Jag försöker att vara i nuet. Fokusera på vad jag har ”för händer”. Men jag måste ju planera för framtiden ändå. Det går inte att göra allt på uppstuds. 

Denna vecka, stilla veckan står tiden stilla då? Blir det mer tid för eftertanke och reflexion över vad som är viktigt ”på riktigt”?

Leva lyckligare

Att leva med ett fokus på nuet är att leva lyckligare. Att försöka välja bort en massa oro inför vad som kan hända om det värsta händer. Att känna efter vad är rätt just nu. Vad känns rätt i magkänslan?  Att sedan våga följa det eller släppa. 

Mötet med dig

När vi möts vill jag möta dig ”på riktigt”. Lyssna på vad du vill säga. Vad du har för bekymmer och glädjeämnen i livet. Det är inte alltid så lätt när mitt huvud är fyllt med mina tankar och känslor. 

När dessa möten fungerar bra då är det livet, livet som är här och nu. Med mötet med dig och mig, ”på riktigt”.

Julkul(a)

Min jul är här: Påsen med glädje och gemenskap är vidöppen. Den lilla kärnfamiljen är samlad.  Samlad för första gången på flera månader. Den ena är mer lik den andra än den tredje. Mor och far får vara mindre man och hustru och mer pappa och mamma. Gamla invanda roller blandas med nya för att alla växer och får nya åsikter om livet. Scenen är dok densamma, den fina timmerhuset vid havet.  Fastvuxet i berget sedan 1958. 

Smalspisen kämpar för att hålla midvinterkölden utanför knuten. Radiatorerna tickar och elmätaren snurrar allt fortare. Kärnkraften behövs för att värma stugan även om den nyintagna björkveden gör sitt till. 

Julgranens kulörta lyktor får 50-talsnostalgin att blomma ut i full blom.  Vi är lyckliga även när blinkmoden som blinkar blått, rött, rött, grönt, gult sken är nästan i valstakt. 

Ungarna har hängt nästan hundra röda glaskulor i den självsågade granen. Den blå toppspiran kröner verket. 

Gemenskap med sång och glam blandas med appar och facebook-kontakter. Med högläsning och streemad julmusik. En förkyld sängliggande dåsar i bädden. Resten myser med julmatsmätta magar. 

Jul - gemenskap - Jesus

Är julen här? Är Jesusbarnet här? Ja, han vilar tryggt i krubban. Omgärdad av Maria och Josef och herdarna som nyss fanns i julgruppen har via fönsterbänken rört sig närmare vår Frälsare.  Är detta jul?  Gemenskap, kärlek, vila, fokus det är kul, julkul. En dag som vi längtat till och som vi kommer att minnas vi som är här i julgranskulans spegel, i påsen som inte går att köpa för pengar! Kärlek till barnet som kom som vår räddning. 

Handla klappar eller klappa på?

Har du julstress?

Idag ska jag ut på stan för att handla. Jag kommer inte att vara ensam på stan. Det ska handlas, alla ska ut och shoppa. Trängseln kommer att göra att man inte kommer någon stans alls. Vägarna in till centrum kommer att korkas igen. Är det något korkat vi håller på med? Är det nödvändigt?

Vad ska köpas? Till vem? Behövs det eller är det totalt onödigt? De flesta säger att de ska köpa julklappar till familj och kanske till några vänner. Att ge någon en, eller flera, julklappar är ju ett bevis att man tycker om någon. Då är det väl fint med julklappen. Men är det så? Är det inte bara fasad? Kanske man försöker köpa sig fri från dåligt samvete för att man inte har haft tid. Eller för att imponera och berätta att man har råd med fina presenter, lika fina som andra har råd att ge?

Min shopping ska bl.a. vara en påse julfrid. En påse som jag kan öppna på julafton som sprider glädje, gemenskap och frid. En doft av himmelriket som kommer ner hit till oss och klappar på våra hjärtan. Den största klappen av alla!

God Jul!

Vad är en dag?

Adventstid kom till mitt ensamma hus...

Här är adventstiden, den har kommit till mitt hus. Men här är inte ensamt. Jag är ensam men känner mig inte så. Kan det bero på att det lyser från mina advetsljusstakar och stjärnan i fönstret? 

Mötas på riktigt?

Gemenskap kan vara fint. Men ensamhet är ibland att föredra. Här är också tyst och lugnt. Dagen har varit lång och innehållsrik. Många fina möten med olika människor. Ibland har det också varit omöten. Man träffas utan att riktigt mötas. Man kanske bara inte orkar eller vill. 

Väntan - längtan

Advent är ankomst, men också väntan på han som skall komma. Men också han som fyller ut så att jag inte är ensam. Han som redan har kommit. Han som är och var före allt. Märklig och obegriplig i alla fall för mig. Men ljuset finns, glädje finns inne i mig. Men även en längtan. 

Vanlig men ändå unik

Nu är huvudet trött och gäspet kommer. Det är dags att avsluta den 2 december 2010. En helt vanlig vardag, men ändå så unik.  Vad har morgondagen med sig?  Vem ska jag möta? Blir det ett möte på riktigt och i glädje?

Mot höst

Minns min sommar

Stanna kvar - låt mina ljusa kvällar få vara kvar.  Det är svårt att skiljas från varma dagar när livet är semester, vänner och närhet. När dagen var fylld av båtturen, pastasalladen och trutarnas skri.

 Kvällarna ljumna, långa och stilla. Sommaren gick så fort. Eller gjorde den det?. Den innehöll så många möten och glädjestunder. 

Hösten är här

Nu börjar kvällarna bli korta.  Skuggorna långa, ljuset går i rött och löven gulnar alltmer. Termometern sjunker längre ner. I alla fall kvicksilvret i min gamla termometer. Det finns ett vemod  att lämna sommaren. Men också ett lugn en harmoni att inte göra, inte ha några krav och måsten. Mera bara vara, mera lugn och frid.  Tid för eftertanke och reflexion. 

Vad är viktigt i livet? Vad är viktigt på riktigt? Vilka val är mina? Vad väljer jag? Vilka vägar vill jag vandra? Vågar jag känna efter i magen vad jag vill? 

Vågar jag ta första steget på min vandring vidare mot det okända?

Körstart

Noter underlättar

Jag springer in, dörren hålls upp. Men innan jag går igenom den har jag fått en go` och varm kram. Innan för dörren tvärnitar jag. Några står böjda över en barnvagn. Däri ligger en liten ny världsmedborgare och är sötare än sött. Magen vi såg i maj har minskat betydligt. Gratulationer till mor och frågor om födelsedatum och namn. 

Av med jackan och in i övningssalen. Glada hej åt höger och vänster. En kram till och sedan en dubbelkram med min namne och en till. Flyttar ett bord tillsammans med några så att vi får plats med fler stolar. En kram till och ett ”tack för senast”. Sätt dig nu säger någon. Jag dimper ner på min plats. Surret är förväntansfullt och rätt högt. 

Ibland sitter vi

Vi har inte setts i körrummet sedan i maj. Men många har stött på varandra under sommaren som gått. Ser att de yngsta har växt under sommaren. Några av de vuxna har också ändrat på frisyrer och fasoner. Många har sommarsolbrännan kvar. 

Komp underlättar

Övningstimmen rusade iväg som vanligt. Prat-pauserna lovade flera fina uppsjungningar med rivstart att sjunga ”Velsignelsen” på våra körkompisars bröllop om ett par veckor. 

Efter fika och aftonbön ger jag mig hemåt i ösregnet. Gnolande, leende. Om en vecka får jag träffa er alla igen. Om Vår Herre så vill.