Första grillkvällen

Nu har jag grillat för första gången på säsongen. Hel fläskfilé lindad med bacon och ett halster med grönsaker.  I ugnen inne stektes potatis, morötter och palsternacka.  Uteplatsen har fått tak och blomsterurnan blommor.

Att sitta ute i ensamheten och passa kött och grönsaker känns som ett privilegium.  Jag lyssnade till fräset av bacon blandat med fågelsång. Funderar över varför det är mannen i huset som grillar i de flesta familjer. 

Dock var det för kallt att äta ute. Vi njöt av maten i stugvärmen. Nu sitter vi mätta och belåtna och filosoferar.  Brasan i öppna spisen värmer och myser.  

Kväll på Ramshult

Göken gal, solen skiner. Nu är det kväll, kylan kommer och jag har tänt i spisen. Koltrasten håller på och överträffar sig själv i sin sång. De låga skuggorna kastar mörka skuggor över vägen. Jag har tänt levande ljus på bordet. Tystnaden bryts av knastret från spisen och det låga surret från Macens fläkt. 

Pelagonen Mårbacka har en blomma samt en knopp som spirande börjar slå ut sina rosa knoppar. Gör det ont när knoppar brister? Kanske, kanske inte. Födslovåndor har så länge människan funnits, varit en del av livet. Kanske även födseln av en blomma gör ont. Men när ett nytt liv fötts fram ger det så otroligt mycket lycka. Lycka som blandas med förundran över livet, över dess många facetter. 

Försommaren som vi nu är i är en tid fylld av växande. Men hinner vi se det? Hinner vi uppleva det? Springer vi igenom det? Kan vi stanna upp och andas? Känna efter? Se, smaka, lukta, uppleva. 

Jag sitter här i min ensamhet, med mina tankar, med försommarljuset som sakta dalar mot kväll. Jag hör fågelsången, göken, tyst, har spisen slocknat och elden falnat? Nej jag hör den sprakar. 

Öppna en dörr

Hur många dörrar har du gått igenom i ditt liv? Hur många gånger har du tvekat? Hur många gånger har du ens reflekterat att du öppnat dörren? 

Jag öppnar dörren, jag går igenom den. Där ute finns möjligheter, sommaren väntar på mig. Människor finns där som vill möta mig. 

Visst är gräset grönt därute. Men där lurar också faror, ja kanske sånt som gör ont, ont på riktigt. Där finns också glädje, upplevelser, möten med nya bekantskaper och med goa vänner. Där finns ovissheten, kommer regnet, kommer besvikelsen? Vad kommer att brista?

I mötet finns också skrattet, där finns medkänslan, förståelsen, närheten, vänskapen. Ja, själva livet. 

Jag öppnar dörren till livet.

Sommarlycka

I kväll känner jag ett härligt sommarpirr i magen. På min kvällsrunda var det som om promenadskorna hade fått vingar. Naturen lyser i många gröna nyanser, från det nyutslagna skira lövverken till det i skymningen mossgröna gräsmattorna. Koltrasten i trädets topp försöker överträffa sig själv med sin sång. Jag går, andas, känner och njuter. Himlen skiftar i blygrått, åskan har mullrat sedan i eftermiddags. Asfalten doftar vått men jag är torr.  

Tankarna går tillbaka till en möte jag haft idag. Mötet fyllde mig med pirr i magen, surr i huvudet och en massa: jag vill, jag kan, jag vågar.  Det är när man möts det händer.  Ord, tonfall, kroppsspråk, kanske även doft påverkar. Att våga vara närvarande i mötet. Mötet med andra, mötet med mig själv. 

Sommarlycka är att få leva, andas och mötas. Möta en vänlig grönskas rika dräkt.

Livets väv

Jag har blivit med trasmatta

Den är den vackraste jag någonsin sett. Dessutom har den en syster, en fin nästan lika dan som bor på Lyr. 

Allt har sitt pris och denna var så vacker att jag inte kunde låta bli. Nu är den min. Den ligger framför mig på golvet, den berättar om ljusa och mörka tider. Den är till huvudsak vit och blå, men den har inslag av grönt och rött, av orange och av svart. Den ser ut som en bit av mitt liv. Den är en bit av mitt liv.  Till synes genomtänkt i harmoni. Men här finns också invävt, nederlag, tillkortakommanden, sorg, kärlek, glädje, moderslycka och vänskap. 

Predikar

Den är vävd med omsorg, så som jag tänker mig att vår Herre väver våra liv. Han ser vad vi behöver, han ser på oss i förståelse och kärlek. Han ser både hur små vi är och hur stora vi kan bli. 

Min matta kan jag titta på länge, fundera över vad de olika färgerna betyder.  Vad är tid och rum? Vad har varp och inslag för betydelse? Hur har möten med olika tygbitar format mattan och hur har möten med människor formar mig? Min matta predikar för mig. I dag och i morgon, bara jag vill ta mig tid, tid att lyssna och fundera. 

Har du tid för din matta, tid i ditt liv?

Struktur, planering och kreativitet

I min värld, i mitt huvud är allt enklare om det har en tydlig struktur. Om två kommer efter ett. Om det jag gör sist sätter en tydlig punkt för ett skede.

Ett både och
Jag älskar att strukturera och planera. Jag har haft titeln planeringsingenenjör en gång i tidernas begynnelse. Samtidigt som jag är en person med mycket kreativitet. Jag gillar att fritt skapa, att fotografera för att sedan förädla mina bilder. Likaså hantera det skrivna ordet så att det hoppar ur trätoffolrna, blir levande för att flyga högt på örnvingar. Få fantasin att sprudla, få den där pirrande känslan av att nu händer det nu är det på riktigt.

Två delar blir ett
Hänger du med i svängarna? Det är knappt jag gör det själv, men jag tror att det har att göra med höger och vänster hjärnhalva. Något som vi alla har, två olika delar av vår hjärna som tillsammas blir ett jag.

Mot sängen
Nu ska jag ta båda mina hjärnhalvor och gå till sängs. En fin dag har blivit kväll. Ännu en dag med olika inslag och möten gå mot ett slut. Med fotografens känsla för ljus tittar jag in i stearinljusets sken. Ett sken som ger lugn och harmoni. God natt, alla vänner, god natt.

Ting tar tid - börja i tid

Att leva i nuet är något jag jobbar mycket på, just nu. Att låta saker få ta tid är inte alltid så lätt när man som jag, har varit en stor tidsoptimist. 

Ska bara

Jag ska ju bara, det går ju fort, det fixar jag lätt och snabbt. Det är uttryck jag ofta har använt. Men det gäller att se att jag får ta plats, jag får ta tid. Det jag gör är viktigt och de processer som jag behöver för att komma till ett bra resultat är viktiga och därmed tidskrävande. 

Färdig någon gång

Ofta vill jag vara färdig med något en viss dag eller ett bestämt klockslag. Då gäller det att räkna baklänges och börja i tid. Men jag behöver då också få in tid för eftertanke, få tid att bolla med andra, tid att sova på saken, tid att låta det som är bråttom med få komma emellan. Allt utan att stressen kommer.

Det gäller även att sluta i tid - när tiden är mogen.

Störst av allt är kärleken

Jag har i helgen fått delta i underbart bröllop.
Alla förberedelser - spänning och fniss. Lite nervositet, ska allt gå som planerat?

Själva vigseln. Pompa och ståt. Musik och sång.  Allvar och löftet. Löftet att inför Gud, vänner och församling lova att älska varandra!

Efteråt: kyssen, kramarna, fotograferingen på trappan, familj, släkt och vänner. Risgrynen som haglar, skratt och tårar. En liten blomma ur brudbuketten som tappats på trappan.

Festen, pratet, gemenskapen, talen, brudvalsen, spexsångerna.
Störst av allt är kärleken!

Stress - av ondo eller godo?

Nu ska du göra det, jag måste dit, fixa det du lovat, surrar det i mitt huvud. Nej, säger jag till mig själv. Jag vill inte ha den negativa stressen, jag vill inte ha ont i magen.

Men jag vill gärna hoppa på stenarna, studsa glatt och navigera lätt och med precision. Mina göralistor som får saker synliga så att jag kommer ihåg vad jag ska göra och får det gjort är underbara. De tar dessutom bort en hel hop dåliga samveten. Jag jobbar hårt med att säga till mig själv att det är okej att lämna några saker till en annan dag på göralistan, världen går inte under för det. Du själv mår bättre om du gör mindre!

Det går så smått bättre, men även en tusenmilaresa börjar med ett steg har någon vis person sagt.

Vill du som jag ta första steget mot mindre stress?

Rökfri

I 10 år har jag varit fri från slaveriet under nikotinet. Det var ett stort beslut att sluta röka. Det var bitvis ett helvete att genomföra. Begäret slet i min kropp trots nikotinplåster. Humöret var ofta ställt på rött.

Men jag klarade det. Nu efter 10 år är mina lungor lika bra som om jag aldrig hade rökt. Tänk vad kroppen är bra på att reparera sig själv.

Blomdoft
Mitt positivaste minne från den svåra våren då jag slutade röka är att jag fick tillbaka mitt doftsinne. Inte tillbaka, men jag kände andra dofter än rök. Doften av nyutslagna blommor, nyklippt gräs, nybryggt kaffe, hemlagad middag. Inte lika gott var lukten av koskit och avgaser, men även de är ju en del av livet.

Jag har dessutom fått livet som en gåva. Ett hälsosammare liv!